Efter hundratals föreställningar så är det fortfarande för mig svårt att förstå hur varje föreställning kan bli så annorlunda. Föreställningen som ofta börjar som en monolog med ganska strikta former tar sig ganska snabbt helt nya uttryck. Det börjar så fort publiken blir delaktig. Ibland är det en avvaktande och granskande publik. De vet att de ska försöka bli lurade. De har höga förväntningar och tänker inte böja en min innan de blir överbevisade. Ibland en publik som bara är fylld med okomplicerade skratt. Men nästan alltid i samförstånd med varandra. Det ena eller det andra med oändliga variationer. Som trollkarl är det då nästan mer magiskt med reaktioner än tricken och något som gör att jobbet bara blir ännu mer spännande ju längre det går.
Min fascination för olika människor och gruppers beteenden och reaktioner var förmodligen en av anledningarna till att jag 2013 började läsa psykologi på Karlstads Universitet. Igår lämnade jag in de sista poängen på Stockholms Universitet och fick ut en examen. Jag vet att det går att få klart en kandidat snabbare än på sju år men låt oss nu inte lägga för stor vikt vid det.
