Jag är uppväxt i västra delen av landet, och har mycket att tacka Mangskog, Arvika och Karlstad för. Redan i sexårsåldern, efter att varje år ha sett en gycklare som jonglerade och gjorde akrobater vid Arvika hamnfestival, var jag intresserad av temat. Cirkusakter, friheten och kreativiteten inspirerade mig att vilja testa något annat än att plugga matte och svenska. Men att hitta enkla trolleritrick i Värmland var inte lätt. Jag satt där med tändsticksaskar och gummisnoddar runt armarna och försökte skapa något men det blev aldrig underhållning av det. Det fanns nybörjartrick med en kortlek i trolleriböcker på biblioteket men jag hade högre ambitioner.
Efter en resa till Irland så hade jag för första gången sett gatumagi. Det var trollkarlar som stod längst gatan och utförde trick tillsammans med publiken. Efter det tog mina föräldrar mig med till en leksaksaffär i Arvika där jag köpte mindre grejer, ofta i plast och ofta innehållande många små delar. Kvalitén var dålig och jag tappade snabbt intresset. Genom jultidningsförsäljning fick jag min första ordentliga trollerilåda. Det var en samling trolleritrick märkt Joe Labero. Det var en kortlek med specialkort, ett rep som förvandlades till en duk och två små cylindrar av metall. Cylindrarna var spännande, de kunde teleportera högar av mynt mellan sig. Mynten försvann från under den ena cylinder-koppen och dök upp under den andra. Till sist förvandlades de tio svenska enkronorna till 50-öringar i åskådarnas händer. Det var magiskt. Trollerilådan innehöll även mitt första bägarspel, eller cups and balls som det är mer känt som. Tre koppar, tre bollar som på ett omöjligt sätt kunde passera genom kopparnas botten. Jag bodde i Arvika och minns när jag öppnade lådan. Varsamt plockade jag upp trollerisakerna och började utforska innehållet. Känslan var att där i låg en värld som ingen annan kände till, förutom möjligtvis Labero själv då. Men det var trick som var så väl utformade, genomtänkta och fyllda av magi att i Arvika så var hemligheten bara min. Ingen annan hade tid att lära sig och hade man inte fått lådan genom jultidningar så var det inget man spontanköpte. Jag lärde mig de enklaste trolleritricken och visade upp dem för mina vänner. Ingen förstod någonting, det var magi. Var jag än gick så frågade de om jag kunde visa ett trick med mynt eller kanske ett korttrick. Vilket jag så gärna gjorde. Jag hade lätt för att lära mig, förstod vad trolleriet var och hur det skulle framställas. I mina vänners ögon hade jag förvandlats från vanliga Simon till en trollis. Jag visste direkt att det var det här som var min grej. Jag gjorde mitt första barnkalas i Mangskog, mina första trolleriföreställningar i Arvika och mina första företagsevent i Karlstad. Jag började lära känna fler trollkarlar i Värmland och tillsammans så utforskade vi de olika teman som fanns inom trolleriets värld. Vad var tankeläsning egentligen? Kunde vem som helst kunde lära sig? Och hur funkade scenmagi? Joe Labebro kom till Karlstad och vi gick och tittade. Han trollade med motorcyklar och rekvisita som såg farlig ut. Han gick in i en låda som snurrades upp i taket. Lådan öppnades och helt plötsligt så stod han uppe i publiken. Det var häftigt men det var inte riktigt exakt det jag tyckte om med trolleri. Men så lånade han två ringar ur publiken. Höll upp ringarna, förde dem mot varandra och länkade ihop dem. Där var det! Jag fick mer inspiration och jakten på hur jag ville att riktigt trolleri skulle se ut, kännas och upplevas fortsatte.
Hemsidor så som Ellusionist.com och Penguinmagic.com började sälja trolleritrick online. Jag tittade, beställde och studerade magin. Varje vecka kom jag till min skola i Karlstad och visade upp nya trolleritrick, vännerna samlades och några stannade kvar. Vissa var lika fascinerade som jag, de vill lära sig trolla och vi satte igång. En av mina vänner byggde min första hemsida. En annan tog över och utvecklade den vidare. Jag skapade ett UF-företag och började sälja trolleriföreställningar till företagsevent och barnkalas. Jag var nu 15 år och tog 250 kronor för barnkalas och 2500 kronor för företagsevent. Jag åkte runt och underhöll alla som var intresserade av trolleri. Det var fantastiskt roligt och verksamheten utvecklades snabbt till något seriöst hade potential.
Hittills hade jag gjort enklare trolleritrick med kortlekar, mynt och sedlar. De var perfekta för bröllop, barnkalas och mindre fester. De passade in i min mingelmagi och alla trick som jag kunde utföra på nära håll. Jag älskade att trolla för människor som aldrig tidigare hade sett trolleri. Men skulle det gå att leva på så behövde jag växla upp. Jag hade länge sneglat på en trollkarl som hette Gazzo. Han var som gatumagins gudfader och hade högst status av alla inom genren. Han bodde i Bath i England och erbjöd privatkurser i magi. Kursen var exakt det jag ville ha. Efter en nyårsafton på ett hotell i Karlstad så träffade jag Thorbjörn som jobbade för Almi i Värmland. De gav mig medlen som behövdes för att utbilda mig vidare och jag begav mig till Gazzo.
Jag behövde tre stycken större trolleritrick. De skulle vara tillräckligt stora för att kunna underhålla en hel publik men samtidigt tillräckligt små för att fortfarande underhålla den publik som hade uppskattat Joe Labbebros fingerring-trick. Gazzo kunde ge mig ett av dem. Han lärde mig Cups and Balls, samma trick som i min första trollerilåda men på en helt ny nivå. Det ekonomiska bidraget från Almi gav mig också resurser att åka till Trolleri-VM. Med siktet inställt att utveckla min trolleriföreställning från close up-magi till en scenföreställning åkte jag dit.
Med den nya kunskapen startades ett företag; Söderqvist & Son HB. Jag var nu trollkarl på heltid. Jag gjorde mina första riktiga föreställningar. De var inte särskilt bra men Karlstad ställde upp och gav mig scentid. Så tillsammans med olika eventbolag runt om i Karlstad började vi bygga upp en grund. Trolleriet varvades med nya företagsidéer och sätt att utveckla magin. Trollerikurser utvecklades och biblioteken i Värmland var snabba med att erbjuda det i sina sommarprogram. Så med blandningen av mingelmagi och trolleriföreställningar så och jag åkte runt och lärde 6 – 12 åringar att trolla. Konsten att läsa tankar, korttrick och snabba roliga trolleritrick var uppskattade. Barnen gillade att försöka avslöja magitricken för att sedan lära sig. Jag var noga med kvalitén, för om intresset skulle sätta sig så behövdes trolleritrick som inte var av plast. Jag lärde inte bara andra utan fick själv utveckla kontakten med publiken och lära mig vad som var uppskattat. Jag får fortfarande än idag mail av föräldrar som berättar om hur deras barn visar dem trolleritrick som de fått lära sig på barnkalas och trollerikurser. Allt kulminerade och tll slut hade jag 5 olika tjänster och produkter som jag erbjöd och åkte runt i värmland under tio års tid och trollade. Fick besöka skogarna utanför Säffle, skidbackarna i Torsby och fotbollsföreningen i Degerfors. Magi funkade över allt och Värmland I Karlstad har jag idag cirka 20-25 återkommande kunder. Det är hotell, eventbolag, kommuner och företag. Alla har hjälpt mig bygga upp och för det känner jag stor tacksamhet.
